I artikelserien om mineraler har vi gått igenom många av de mest kända mineralerna och deras uppgifter i kroppen. Att förstå enskilda mineralers nytta är inte svårt. Men att inse djupet av hur spårämnen och vissa vitaminer interagerar på cell- och till och med DNA-nivå kräver lite mer tid och eftertanke…
D-vitamin för motståndskraft
Hälso-Sverige har alltmer insett betydelsen av D-vitamin för immunförsvar, välmående och mental hälsa. Många tar tillskott av D-vitamin vintertid när solen är knapp på våra breddgrader. En del känner till att vi bör ta magnesium och även vitamin K2 ihop med D-vitamin.
Men vad händer om vi får för mycket D-vitamin utan dess ko-faktorer? Kanske Livsmedelsverkets råd om att inte ta för höga doser av D-vitamin inte så tokiga när allt kommer omkring….
Det finns studier som visar på D-vitaminets betydelse för immunförsvaret. Men vissa personer kan ta höga doser D-vitamin utan att nivåerna ser ut att stiga. Inflammation och infektioner kan påverka kroppens förmåga att aktivt använda D-vitamin. Hur man mäter har också betydelse då D-vitamin finns i flera former.
D-vitamin och kalciuminlagring
D-vitaminets roll för skelett och benstomme är känt sen 1930-talet, det styr kalciumupptag i tarmen och påverkar bisköldkörteln. En risk med att ensidigt få i sig för mycket D-vitamin kan vara att för mycket kalcium ansamlas i kroppen.
Parkopplat A- och D-vitamin på DNA-nivå
Magnesium krävs för att kalcium ska lagras in och användas rätt i kroppen.
Men doldisen A-vitamin (retinol) har också en oersättlig samverkan med D-vitamin. Kopplingen mellan D-vitamin och retinol har en enorm betydelse för kroppens mineralhantering och för andra budbärare och hormoner, bland dem melatonin.
Parkopplat retinol och D-vitamin krävs för att skydda våra celler mot oxidation:
- retinol krävs för kopparberoende enzymer som hindrar järn att ”rosta” (oxidera)
- oxiderat järn hämmar energiproduktionen i mitokondrierna – vi blir tröttare och mer inflammerade
- oxiderat järn hämmar frisk blodbildning och järnlagring – på sikt hjälper inte mer järn om detta är orsaken till blodbrist.
Riktigt A-vitamin är inte detsamma som betakaroten
Alla har inte de rätta generna för att kunna omvandla betakaroten från grönsaker i rätt mängd till riktigt A-vitamin som cellerna kan använda. Annat som stör omvandlingen till retinol eller ökar behovet av det kan vara:
- problem med, eller en ”trög” sköldkörtel vilket är väldigt vanligt
- tarmsjukdomar
- infektioner
- en lever som är upptagen med annat (miljögifter, alkohol, obalanserat mycket fleromättade fettsyror)
Finns inte tillgång till riktigt A-vitamin när man tar tillskott av D-vitamin kommer den viktiga kopplingen på receptornivå utebli.
D-vitamin bildas när solstrålar mitt på dagen når vår hud. Vi behöver tillgängligt A-vitamin likaväl när vi får D-vitamin från solen utomhus som när vi tar ett tillskott på burk, även om tillskottet kommer från en naturlig källa som fårull till exempel.
Mat med näringen våra celler väntar på
Men A- och D-vitaminets utstakade väg i vårt DNA - såväl som sjukligheten idag trots alla modern sjukvård och läkemedel - visar att vi inte borde slutat äta mat som är rikt på dessa två – särskilt lever och annan inälvsmat. Inte bara för dessa livsmedels unika vitamininnehåll utan också de viktiga mineralerna däri, paketerade i rätt former.
A-vitamin behövs också för en bra synförmåga, för slemhinnor, hud och en bra fosterutveckling.
Matkällor till A-vitamin:
- lever från nöt, lamm, kyckling, fisk och annan inälvsmat
- smör
- ostar, särskilt mjuka som till exempel brie
- ägg
